Kom hem från veterinären vid 22 tiden med en av mina gossar, han som är enögd.
Vid 19 tiden ikväll förlorade Midas plötsligt synen helt utan anledning.
Ena sekunden sprang han och lekte, satte sedan sig ner och väntade på att få komma in (husse var ute), då dörren öppnades så var Midas jätte konstig och vaggade med huvud & kropp och ville inte gå framåt.
Väl inne kunde vi konstatera att pupillen inte drog ihop sig av ljuspåverkan samt att linsen började bli grumlig.

På med koppel, ut med hund i bilen och åka iväg akut till Strömsholms djursjukhus.
Diverse undersökning gjordes, pupillen reagerade nu på ljus (drog ihop sig), normalt tårflöde, normalt tryck i ögat, normal ögonbotten samt att grumligheten i linsen nästan helt hade försvunnit.
Veterinären trodde att Midas kan ha haft en mindre blödning i hjärnan som gjorde att hjärnan kopplade bort ögat.
Midas är för tillfället helt blind, ser inte ljus/mörker - han har inte ens ledsyn kvar.

Tilläggas bör göras att han ögonlystes i september 2006 (med resultatet utmärkt ögonbotten utan tillstymmelse till PRA).

Nu har Midas kommit hem och han tar sig sakta framåt, på sista rundan prommisen gick han utan större problem framåt (kopplad) visste vilka som var hans kiss-tuvor. Däremot är han mycket osäker inomhus - har svårt att orientera sig.
Förutom blindheten, extremt klängig & lite osäker på vad som sker så är han annars som vanligt, pigg, glad, matskadad & evigt svansviftande.

Hur nu utgången kommer bli för denna normalt grymt levnadsglada, spralliga och positiva kille är oviss.
Chansen att hjärnan ska koppla på synen igen är minimal - kan hända men inget som jag tror eller har någon större förhoppning om att det kommer att ske.
Allt hänger på hur han lär sig att anpassa sig till detta liv och vi kommer ta en dag i sänder...
Allt känns just nu mycket mörkt och trist.. många tårar har fällts under de senaste timmarna... Midas är alltför ung (7 år) och alltför frisk för att ens kunna tänka tanken att han skulle behöva lämna oss nu.