Återigen har tiden bara sprungit iväg och det har hunnits med en hel del här hemma..

Skogen på baksidan har rensats så nu kommer solen in på den sidan tomten och all fallfrukt har plockats bort (till hundarnas stora sorg) för nu finns inga frukt kvar på tomten som de kan snaska på (till min stora glädje)..   

   SEUCh DKUCh NoUCh (NordUCh) CIB DKKLBCh Thairghay's Avalanche

Om två veckor har jag ögonlysningstid till 3 av mina monster, denna vända är det Bell, Scottie och Frasse som står på tur.

Med båda killarna är jag ute i mycket god tid för bokningen gjordes för att de har parning inbokad i vår, Scottie vet vi kan para och Frasse är ju som bekant ett osäkert kort men han ska få göra ett försök igen är tanken, han är ju väldigt liten med sina 23 cm så han har svårt att nå upp..

Sen fick jag ett samtal häromdagen om Frasse var tillgänglig nu i höst och visst är han det (om allt är ok med ögon) för den tiken och denna tikägare känner till allt med Frasse's försök att inte riktigt nå upp..

Planen var att tiken skulle komma i löp om några veckor (lagom till efter den inbokade lysningen) men så började hon löpa lite tidigare än vi planerat.. Hoppsan.. Så det är bara att ringa på måndag och boka en akut tid hos annan veterinär..   

   Cert - Molargårdens Muskot

Med Scottie så är det ju några år sedan han parade sist, närmare bestämt föddes hans senaste kull 2009 så de har vuxit upp nu och de avkommor till Scottie som jag träffat i vuxen ålder har fått en mycket bra storlek, ingen (vad jag vet och har träffat) är större än 28 cm så det känns bra eftersom Scottie tyvärr är lite större än önskvärt.

Synd bara de flesta räknar bort honom pga storleken trots att han i övrigt är mycket bra byggd (tänk om han bara vore 2 cm mindre).

Roligt är faktiskt att trots sin storlek och avsaknad av bläs så har han aldrig fått sämre än Excellent, och har flertalet BH placeringar både i Sverige och Danmark och knipit cert här hemma i Sverige. Och under 2009 blev han dessutom 10e visntrikaste phalène hanen i Danmark på ett fåtal utställningar och där är Phalènerna bra mycket mindre än honom.. Och det tyder ju på att Scottie är en bra byggd kille..   

  Beltane vom Schwabenhof

Tooki börjar få päls nu, även om han fortfarande är rätt valpig (han är ju bara bebis med sina 6½ månader) så börjar man kunna se hur han kommer utvecklas exteriört och går i den riktningen jag önskat och hoppas..   

Han är fortfarande helt tokig denna underbara tyska pojke, med massa studs och hopp, busglimten i ögonen så finner man honom oftast bakom ryggen, antingen studsandes eller tittande på en och frågar om vi ska göra något.. Han är bara för go, tok-Tooki.  

Ryggmässigt (atrosen och låsningarna)är det som det varit det senaste månaderna, några timmar är det helt okay för att sen gå utför. Genomsnittligt kanske jag har 2 bra dagar i veckan som jag faktiskt kan göra något, men aldrig i ett svep tyvärr.. Kanske en så där två timmar om dagen om man hård-drar det. Värst är när jag vaknar, ett par timmar efter jag vaknat och när jag går och lägger mig.

Jobbigast är att faktiskt inte veta om morgondagen kommer bli värdelös (smärtmässigt) eller nästan hyffsat så jag kan stå och ta disken eller ens dammsuga vårt lilla hus.

Och det gör att man knappt kan planera att göra något, detta år har jag återigen inte kunnat ställa mina hundar (liksom förra året), jag har helt enkelt inte vågat då jag inte vet om "den dagen" kommer vara en bra dag och om jag är rörlig. Så från att ha åkt landet runt för att ställa på det mesta och även utomlands (flera gånger varje år) så har det dragits ner rejält till max tre per år, så det suger stort måste jag säga.. Tur att jag har valpköpare som istället far runt istället och visar till championat i olika saker..

Pratade förresten med min läkaren häromdagen och sjukgymnasten och fick då definitivt svart på vitt att detta är livslångt, blev lite tungt där ett tag även om jag själv insett att det kommer vara såhär (mer eller mindre) med livslång rehab.

Har trots allt ändå haft ont de senaste tre åren, fast det blivit sämre och sämre tyvärr och jag vet dessutom varför det gått stadigt neråt och det måste bli en förändring på det, trots att jag vet att på den fronten är det lönlöst, för den förändringen kommer nog aldrig ske tyvärr..

I år blir det tråkigt nog inget fira bröllopsdagen i Åre (och Åres höstmarknad)  för mig, men som sagt, jag måste utesluta saker som friska och rörliga tar för givet.. But that's life, iaf mitt liv..

Jag får istället "tvinga" maken att göra en god middag på måndag.. hehe

Dags att samla ihop min lilla trupp och bädda ner oss i sängen, för vad är bättre än den villkorslösa kärleken hundar ger.. De är de som får mig att ta mig upp ur sängen varje dag, det är de som får mig ut på promenader varje dag och röra på mig, det är de som får mig att brista ut i vrålgarv med sina upptåg de gör varje dag.. Ja, mina hundar är helt enkelt min största rehab och skulle inte klara mig utan dem, de är mitt allt..   

(tyvärr har det visat sig att vissa inte förstår det eller vägrar förstå det)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Insåg att jag varit totalt värdelös på att skriva något på länge.. Men lusten har inte riktigt funnits där, glömt bort lite och livet har knallat på i snabb takt..      Hemsidan ligger fortfarande nere just nu pga att jag inte haft råd än att köp...

Idag fick jag hem mitt "nya" arbetsbord   - höj och sänkbart och även vinklingsbart, med andra ord helt perfekt för det jag pysslar med på fritiden:- tecknar, syr, gör koppel (både vanliga och utställning), halsband, armband med mera. Lite småfix kva...

Vid årsskiftet packade vi ner hela huset (inte själva huset då) i Enköping, tog vårt pick och pack och drog kosan till Åre Kommun i Jämtland. Vi fann vårt nya större drömhus utanför Järpen. Efter lite mer än en månad i nya huset så har vi fortfaran...

Tänk vad fort tiden gått och det har hänt massor så det är faktiskt omöjligt att dra upp allt..   Första som hände (samma dag som förra inlägget) var att jag faktiskt sa upp mig från mitt jobb av många olika anledningar som jag inte tänker dra upp....

För någon vecka sen hade vi fint besök från Göteborg av lilla Luna (dotter till Khash) med bihängande trevliga matte och löptik..    Jag har ju inte kunnat åka ner och titta på Khash's första fem bebisar som jag hade velat, tågresan tar ju för lång...