Återigen har tiden bara sprungit iväg och det har hunnits med en hel del här hemma..

Skogen på baksidan har rensats så nu kommer solen in på den sidan tomten och all fallfrukt har plockats bort (till hundarnas stora sorg) för nu finns inga frukt kvar på tomten som de kan snaska på (till min stora glädje)..   

   SEUCh DKUCh NoUCh (NordUCh) CIB DKKLBCh Thairghay's Avalanche

Om två veckor har jag ögonlysningstid till 3 av mina monster, denna vända är det Bell, Scottie och Frasse som står på tur.

Med båda killarna är jag ute i mycket god tid för bokningen gjordes för att de har parning inbokad i vår, Scottie vet vi kan para och Frasse är ju som bekant ett osäkert kort men han ska få göra ett försök igen är tanken, han är ju väldigt liten med sina 23 cm så han har svårt att nå upp..

Sen fick jag ett samtal häromdagen om Frasse var tillgänglig nu i höst och visst är han det (om allt är ok med ögon) för den tiken och denna tikägare känner till allt med Frasse's försök att inte riktigt nå upp..

Planen var att tiken skulle komma i löp om några veckor (lagom till efter den inbokade lysningen) men så började hon löpa lite tidigare än vi planerat.. Hoppsan.. Så det är bara att ringa på måndag och boka en akut tid hos annan veterinär..   

   Cert - Molargårdens Muskot

Med Scottie så är det ju några år sedan han parade sist, närmare bestämt föddes hans senaste kull 2009 så de har vuxit upp nu och de avkommor till Scottie som jag träffat i vuxen ålder har fått en mycket bra storlek, ingen (vad jag vet och har träffat) är större än 28 cm så det känns bra eftersom Scottie tyvärr är lite större än önskvärt.

Synd bara de flesta räknar bort honom pga storleken trots att han i övrigt är mycket bra byggd (tänk om han bara vore 2 cm mindre).

Roligt är faktiskt att trots sin storlek och avsaknad av bläs så har han aldrig fått sämre än Excellent, och har flertalet BH placeringar både i Sverige och Danmark och knipit cert här hemma i Sverige. Och under 2009 blev han dessutom 10e visntrikaste phalène hanen i Danmark på ett fåtal utställningar och där är Phalènerna bra mycket mindre än honom.. Och det tyder ju på att Scottie är en bra byggd kille..   

  Beltane vom Schwabenhof

Tooki börjar få päls nu, även om han fortfarande är rätt valpig (han är ju bara bebis med sina 6½ månader) så börjar man kunna se hur han kommer utvecklas exteriört och går i den riktningen jag önskat och hoppas..   

Han är fortfarande helt tokig denna underbara tyska pojke, med massa studs och hopp, busglimten i ögonen så finner man honom oftast bakom ryggen, antingen studsandes eller tittande på en och frågar om vi ska göra något.. Han är bara för go, tok-Tooki.  

Ryggmässigt (atrosen och låsningarna)är det som det varit det senaste månaderna, några timmar är det helt okay för att sen gå utför. Genomsnittligt kanske jag har 2 bra dagar i veckan som jag faktiskt kan göra något, men aldrig i ett svep tyvärr.. Kanske en så där två timmar om dagen om man hård-drar det. Värst är när jag vaknar, ett par timmar efter jag vaknat och när jag går och lägger mig.

Jobbigast är att faktiskt inte veta om morgondagen kommer bli värdelös (smärtmässigt) eller nästan hyffsat så jag kan stå och ta disken eller ens dammsuga vårt lilla hus.

Och det gör att man knappt kan planera att göra något, detta år har jag återigen inte kunnat ställa mina hundar (liksom förra året), jag har helt enkelt inte vågat då jag inte vet om "den dagen" kommer vara en bra dag och om jag är rörlig. Så från att ha åkt landet runt för att ställa på det mesta och även utomlands (flera gånger varje år) så har det dragits ner rejält till max tre per år, så det suger stort måste jag säga.. Tur att jag har valpköpare som istället far runt istället och visar till championat i olika saker..

Pratade förresten med min läkaren häromdagen och sjukgymnasten och fick då definitivt svart på vitt att detta är livslångt, blev lite tungt där ett tag även om jag själv insett att det kommer vara såhär (mer eller mindre) med livslång rehab.

Har trots allt ändå haft ont de senaste tre åren, fast det blivit sämre och sämre tyvärr och jag vet dessutom varför det gått stadigt neråt och det måste bli en förändring på det, trots att jag vet att på den fronten är det lönlöst, för den förändringen kommer nog aldrig ske tyvärr..

I år blir det tråkigt nog inget fira bröllopsdagen i Åre (och Åres höstmarknad)  för mig, men som sagt, jag måste utesluta saker som friska och rörliga tar för givet.. But that's life, iaf mitt liv..

Jag får istället "tvinga" maken att göra en god middag på måndag.. hehe

Dags att samla ihop min lilla trupp och bädda ner oss i sängen, för vad är bättre än den villkorslösa kärleken hundar ger.. De är de som får mig att ta mig upp ur sängen varje dag, det är de som får mig ut på promenader varje dag och röra på mig, det är de som får mig att brista ut i vrålgarv med sina upptåg de gör varje dag.. Ja, mina hundar är helt enkelt min största rehab och skulle inte klara mig utan dem, de är mitt allt..   

(tyvärr har det visat sig att vissa inte förstår det eller vägrar förstå det)

Ibland känns det som dagarna bara flyger fram och att man inte riktigt hänger med..

Och den senaste veckan har fullkomligt bara rusat iväg på gott och ont.. Imorn (eller hm ja kanske mer idag) är det en vecka sedan i-bebisen föddes och hon ser nu ut som en tjock liten gris, visserligen blir det så när man blir ensamvalp.

  Tik 1 - Upponer 5 dygn

Imorse visade vågen att hon bara har 24 gram kvar till att ha dubblat sin födselvikt, och den når hon nog på sin 1 veckas dag (fredag 14/9). Tror inte att jag tidigare har haft en valp som dubblat vikten på 7 dagar, men någon ska ju vara den första så varför inte denna minigris?..   

Mamma Mira har börjat vilja följa med på våra små prommisarna och det får hon gärna göra, det brukar mina tikar visserligen vilja göra rätt tidigt (om man inte heter Blondie förståss, för då väntar man tills sina valpar är 14 dagar ungefär).

Häromdagen var jag hos kiropraktorn igen, går med 1-2 månaders mellanrum numera, och jag har fått tillbaka lite svullnad i ländryggen igen och det är beroende på att jag fick ett kraftigt återfall av smärtan i ryggen i mitten av augusti. Hade dessutom flera låsningar (igen) längst ryggraden och tom i nacken. Smärtade dessutom mer än vanligt de senaste gångerna när hon separerade och tryckte på kotorna i ländryggen..

Men men, det är som det är och jag kan iaf vända mig i sängen när jag sover utan att vakna av smärta flera gånger varje natt igen utan att behöva dra mig runt i lakanet, och jag kan tom ta en svängom med dammsugaren och klättra på stegar och putsa fönster.. Så det går framåt..   

Annars håller jag på att bli små tokig på alla äpplen och päron som envisas med att trilla ner från träden just nu när jag inte klarar av att kratta ihop dem och plocka bort dem från backen..    Så kan dom bara inte stanna där uppe eller på ett mirakulöst sätt bara försvinna i tomma intet??

I fredags eftermiddag så bestämde sig Mira att nu så var det dags att börja valpa och allt gick rätt fort.. bra värkarbete... i början.. sen när vattnet gått efter endast en halvtimmes värkarbete så hände inte så mycket mer så det blev till att packa in sig i bilen och ta en tur till Strömsholm för jag kunde tydligt känna ett par tassar långt där inne..

Mira var själv väldigt stor när hon föddes så jag var rädd för att valpen kanske skulle vara lika gigantisk som hon var.. så hellre det säkra före det osäkra..   

Väl inne på Strömsholm togs blodprov för att se kalk och blodvärdet, allt såg bra ut.. Röntgen visade att båda valparna skulle komma baklänges och att det såg ut som de skulle kunna komma den naturliga vägen, och beslutet togs att eftersom det bästa för tiken är att få valparna den naturliga vägen så valde vi att ta den chansen även om man kanske förlorar någon valp om det skulle krisa sig..

Planen var att ge henne ytterst lite värkstimulerande men Mira beslutade sig för att dra igång igen, men vi tyckte inte att hon hade den där slutklämmen då valpen (bara yttersta spetsen på tassarna) guppade in och ut igen i två timmar, det man kände var att valpen verkade ligga bra och att det skulle komma ut som den skulle.

Hon jobbade iaf på bra fast när rumpan kom så såg jag att denna valp ligger ÄVEN upp och ner (och baklänges) så veterinär assistenter kallades in, jag håller Mira som får stå på bakbenen och vet. assistenten får dra ut valpen som sitter som en propp..

Jag var helt övertygad att efter fyra timmar i kanalen, att den skulle vara död.. men jisses vad jag blev förvånad över att den var vid liv och dessutom väldigt pigg..   

  Valp 1 - tik - Upponer 15 timmar gammal

Sen tar Mira en längre välbehövlig paus och byte av skift hos veterinärerna, nattjouren kliver in och ska iväg på en op i 45 min, får en telefon om vi skulle behöva.. och efter en liten stund startar Mira igen.. Några kryst senare kommer nr 2 - framlänges - ut utan problem.. Dock är hennes luftvägar fulla av segt fostervatten så detta suger vi ut..

  Valp 2 - tik - Klonen 15 timmar gammal

Efter kontroll av valpar (inga defekter syns) och mamma så bär det av hem, klockan är mitt i natten och ingen middag har vi hunnit äta (och jag hade inte ätit på hela dagen).. så en väääldigt sen middag efter midnatt kan äntligen intas..
Och en kontroll vägning på valparna görs, tik 1 (upponer) vägde hela 192gram så jag förstår att det tog tid för den att komma ut, och speciellt när den ligger upp och ner och baklänges.. och tik 2 (Klonen) vägde 154gram.

  Valparna gnottar iaf runt i lådan, är tysta, varma och diar, och mamma Mira tar väl hand om sina små..   

Tyvärr blir valplyckan kortvarig då första vägningen av valparna dagen efter visar en viktminskning på lilla Klonen så hjälp sätts in, fortsätter dock att minska i vikt under dagen så jag beslutar mig för att natta henne för att kontrollera hennes intag.. Hon har dock dåligt vakum så suget blir halvdant och dessutom så rosslar hon lite (när hon blir uppspelt), nappar henne iaf med 1-2 timmars mellanrum och liten börjar sakta gå upp.. Lycka och hopp tänds!   Och vägde 148gram.

Återigen tyvärr så dalade hon under natten till måndagen (fyra dagar gammal) och vikten sjönk ner till 143 gram, beslutade mig för att åka till Enköpings Djurklinik, och efter noga kontroll av henne så visade det sig att hon hade en väldigt liten gomspalt långt in och gemensamt beslut och inrådan av veterinär så valde vi att göra lidandet kort för "Klonen", mycket trist och många tårar föll   ibland är det bara inte meningen, så liten Klon fick somna in där på en gång..

  R.I.P mitt lilla hjärta   (Hon skulle ha hetat "In Your Face" i stamtavlan)..

   Gäller dock att inte gräva ner sig även om sorgen är stor.
Så nu fokuserar vi istället till 100% på lilla strandade valen och "Upponer-baklänges" som redan visar stor personlighet och vad hon vill (och hon vill INTE ha det varmt och det passar väl bra för hon ska bli Norrlänning och ut på foder)..  

Hon väger nu hela 285 gram, så bara 95 till dubblad födselvikt.. Än tänker jag inte avslöja vad som kommer stå i hennes stamtavla..   DET kommer sen..

Var och röntgade Mira (dygn 60) som jag alltid gör sent i dräktigheten för att veta exakt hur många bebisar som kommer, jag har pendlat rätt mycket i funderingarna på hur många de kan vara..

Allt från inga (i början) till hela fyra (då hon ett tag blev väldigt tjock), men sista veckan har funderingen stannat på två, max tre stycken.. Och det var exakt det plåten visade.. Två  bebisar som spoonade varandra väldigt sött..   

  Så nu börjar jag reducera namnvalen lite, frågan är bara vilken typ jag ska ha, singelnamn, mening eller akrobat namn..   
Än så länge går de iaf under smeknamnen Knatte och Fnatte (eller Tjatte om det blir en gaphals) för med min tur så blir det bara killar och ingen tik för mig att spara denna gång bara för att jag har en väldigt bra fodervärd till tik om det skulle bli något bra..   

Bell och Scottie (och ev även Frasse) bokas in för ögonlysning, Scottie har en parning inplanerad nästa år, likaså Frasse och Bell ska ju paras när hon löper nästa gång, hela den kullen är tingad sedan länge trots att det är en pap/phal parning som jag vet många phalène uppfödare är emot (men det finns faktiskt en stor tanke bakom varför jag gör det så fråga mig varför om du är nyfiken)..

Jag blev ialla fall nermailad av intressenter så fort jag gick ut med denna kombination förra året så det finns ett väldigt enormt intresse..   

Annars går jag runt och snörvlar och hostar just nu då gubben min släpade hem lite baskilusker som han givetvis var så givmild och delade med sig.. Fast den är rätt mild, jag brukar annars bli väldigt dålig när jag blir förkyld eftersom det går direkt i luftrören och om jag har otur även i övre delen av lungorna och jag måste inhalera Ventoline'n.. Så jag gick på de tunga artillerierna på en gång (Tradil, Molipect, Ventoline, Strepto-vad-det-nu-heter)..   

Var även hos läkaren i fredags igen och sjukskrivningen förlängdes en månad och nya recept skrevs ut, borde eg hämta ut dem men har lixom inte blivit av..   

Nähäpp, dags att ut och natt-synda en sista gång och sedan ta min lille Quibelutta och natta oss..

G'night