Ibland känns det som dagarna bara flyger fram och att man inte riktigt hänger med..

Och den senaste veckan har fullkomligt bara rusat iväg på gott och ont.. Imorn (eller hm ja kanske mer idag) är det en vecka sedan i-bebisen föddes och hon ser nu ut som en tjock liten gris, visserligen blir det så när man blir ensamvalp.

  Tik 1 - Upponer 5 dygn

Imorse visade vågen att hon bara har 24 gram kvar till att ha dubblat sin födselvikt, och den når hon nog på sin 1 veckas dag (fredag 14/9). Tror inte att jag tidigare har haft en valp som dubblat vikten på 7 dagar, men någon ska ju vara den första så varför inte denna minigris?..   

Mamma Mira har börjat vilja följa med på våra små prommisarna och det får hon gärna göra, det brukar mina tikar visserligen vilja göra rätt tidigt (om man inte heter Blondie förståss, för då väntar man tills sina valpar är 14 dagar ungefär).

Häromdagen var jag hos kiropraktorn igen, går med 1-2 månaders mellanrum numera, och jag har fått tillbaka lite svullnad i ländryggen igen och det är beroende på att jag fick ett kraftigt återfall av smärtan i ryggen i mitten av augusti. Hade dessutom flera låsningar (igen) längst ryggraden och tom i nacken. Smärtade dessutom mer än vanligt de senaste gångerna när hon separerade och tryckte på kotorna i ländryggen..

Men men, det är som det är och jag kan iaf vända mig i sängen när jag sover utan att vakna av smärta flera gånger varje natt igen utan att behöva dra mig runt i lakanet, och jag kan tom ta en svängom med dammsugaren och klättra på stegar och putsa fönster.. Så det går framåt..   

Annars håller jag på att bli små tokig på alla äpplen och päron som envisas med att trilla ner från träden just nu när jag inte klarar av att kratta ihop dem och plocka bort dem från backen..    Så kan dom bara inte stanna där uppe eller på ett mirakulöst sätt bara försvinna i tomma intet??