Ibland känns det som dagarna bara flyger fram och att man inte riktigt hänger med..

Och den senaste veckan har fullkomligt bara rusat iväg på gott och ont.. Imorn (eller hm ja kanske mer idag) är det en vecka sedan i-bebisen föddes och hon ser nu ut som en tjock liten gris, visserligen blir det så när man blir ensamvalp.

  Tik 1 - Upponer 5 dygn

Imorse visade vågen att hon bara har 24 gram kvar till att ha dubblat sin födselvikt, och den når hon nog på sin 1 veckas dag (fredag 14/9). Tror inte att jag tidigare har haft en valp som dubblat vikten på 7 dagar, men någon ska ju vara den första så varför inte denna minigris?..   

Mamma Mira har börjat vilja följa med på våra små prommisarna och det får hon gärna göra, det brukar mina tikar visserligen vilja göra rätt tidigt (om man inte heter Blondie förståss, för då väntar man tills sina valpar är 14 dagar ungefär).

Häromdagen var jag hos kiropraktorn igen, går med 1-2 månaders mellanrum numera, och jag har fått tillbaka lite svullnad i ländryggen igen och det är beroende på att jag fick ett kraftigt återfall av smärtan i ryggen i mitten av augusti. Hade dessutom flera låsningar (igen) längst ryggraden och tom i nacken. Smärtade dessutom mer än vanligt de senaste gångerna när hon separerade och tryckte på kotorna i ländryggen..

Men men, det är som det är och jag kan iaf vända mig i sängen när jag sover utan att vakna av smärta flera gånger varje natt igen utan att behöva dra mig runt i lakanet, och jag kan tom ta en svängom med dammsugaren och klättra på stegar och putsa fönster.. Så det går framåt..   

Annars håller jag på att bli små tokig på alla äpplen och päron som envisas med att trilla ner från träden just nu när jag inte klarar av att kratta ihop dem och plocka bort dem från backen..    Så kan dom bara inte stanna där uppe eller på ett mirakulöst sätt bara försvinna i tomma intet??

I fredags eftermiddag så bestämde sig Mira att nu så var det dags att börja valpa och allt gick rätt fort.. bra värkarbete... i början.. sen när vattnet gått efter endast en halvtimmes värkarbete så hände inte så mycket mer så det blev till att packa in sig i bilen och ta en tur till Strömsholm för jag kunde tydligt känna ett par tassar långt där inne..

Mira var själv väldigt stor när hon föddes så jag var rädd för att valpen kanske skulle vara lika gigantisk som hon var.. så hellre det säkra före det osäkra..   

Väl inne på Strömsholm togs blodprov för att se kalk och blodvärdet, allt såg bra ut.. Röntgen visade att båda valparna skulle komma baklänges och att det såg ut som de skulle kunna komma den naturliga vägen, och beslutet togs att eftersom det bästa för tiken är att få valparna den naturliga vägen så valde vi att ta den chansen även om man kanske förlorar någon valp om det skulle krisa sig..

Planen var att ge henne ytterst lite värkstimulerande men Mira beslutade sig för att dra igång igen, men vi tyckte inte att hon hade den där slutklämmen då valpen (bara yttersta spetsen på tassarna) guppade in och ut igen i två timmar, det man kände var att valpen verkade ligga bra och att det skulle komma ut som den skulle.

Hon jobbade iaf på bra fast när rumpan kom så såg jag att denna valp ligger ÄVEN upp och ner (och baklänges) så veterinär assistenter kallades in, jag håller Mira som får stå på bakbenen och vet. assistenten får dra ut valpen som sitter som en propp..

Jag var helt övertygad att efter fyra timmar i kanalen, att den skulle vara död.. men jisses vad jag blev förvånad över att den var vid liv och dessutom väldigt pigg..   

  Valp 1 - tik - Upponer 15 timmar gammal

Sen tar Mira en längre välbehövlig paus och byte av skift hos veterinärerna, nattjouren kliver in och ska iväg på en op i 45 min, får en telefon om vi skulle behöva.. och efter en liten stund startar Mira igen.. Några kryst senare kommer nr 2 - framlänges - ut utan problem.. Dock är hennes luftvägar fulla av segt fostervatten så detta suger vi ut..

  Valp 2 - tik - Klonen 15 timmar gammal

Efter kontroll av valpar (inga defekter syns) och mamma så bär det av hem, klockan är mitt i natten och ingen middag har vi hunnit äta (och jag hade inte ätit på hela dagen).. så en väääldigt sen middag efter midnatt kan äntligen intas..
Och en kontroll vägning på valparna görs, tik 1 (upponer) vägde hela 192gram så jag förstår att det tog tid för den att komma ut, och speciellt när den ligger upp och ner och baklänges.. och tik 2 (Klonen) vägde 154gram.

  Valparna gnottar iaf runt i lådan, är tysta, varma och diar, och mamma Mira tar väl hand om sina små..   

Tyvärr blir valplyckan kortvarig då första vägningen av valparna dagen efter visar en viktminskning på lilla Klonen så hjälp sätts in, fortsätter dock att minska i vikt under dagen så jag beslutar mig för att natta henne för att kontrollera hennes intag.. Hon har dock dåligt vakum så suget blir halvdant och dessutom så rosslar hon lite (när hon blir uppspelt), nappar henne iaf med 1-2 timmars mellanrum och liten börjar sakta gå upp.. Lycka och hopp tänds!   Och vägde 148gram.

Återigen tyvärr så dalade hon under natten till måndagen (fyra dagar gammal) och vikten sjönk ner till 143 gram, beslutade mig för att åka till Enköpings Djurklinik, och efter noga kontroll av henne så visade det sig att hon hade en väldigt liten gomspalt långt in och gemensamt beslut och inrådan av veterinär så valde vi att göra lidandet kort för "Klonen", mycket trist och många tårar föll   ibland är det bara inte meningen, så liten Klon fick somna in där på en gång..

  R.I.P mitt lilla hjärta   (Hon skulle ha hetat "In Your Face" i stamtavlan)..

   Gäller dock att inte gräva ner sig även om sorgen är stor.
Så nu fokuserar vi istället till 100% på lilla strandade valen och "Upponer-baklänges" som redan visar stor personlighet och vad hon vill (och hon vill INTE ha det varmt och det passar väl bra för hon ska bli Norrlänning och ut på foder)..  

Hon väger nu hela 285 gram, så bara 95 till dubblad födselvikt.. Än tänker jag inte avslöja vad som kommer stå i hennes stamtavla..   DET kommer sen..

Var och röntgade Mira (dygn 60) som jag alltid gör sent i dräktigheten för att veta exakt hur många bebisar som kommer, jag har pendlat rätt mycket i funderingarna på hur många de kan vara..

Allt från inga (i början) till hela fyra (då hon ett tag blev väldigt tjock), men sista veckan har funderingen stannat på två, max tre stycken.. Och det var exakt det plåten visade.. Två  bebisar som spoonade varandra väldigt sött..   

  Så nu börjar jag reducera namnvalen lite, frågan är bara vilken typ jag ska ha, singelnamn, mening eller akrobat namn..   
Än så länge går de iaf under smeknamnen Knatte och Fnatte (eller Tjatte om det blir en gaphals) för med min tur så blir det bara killar och ingen tik för mig att spara denna gång bara för att jag har en väldigt bra fodervärd till tik om det skulle bli något bra..   

Bell och Scottie (och ev även Frasse) bokas in för ögonlysning, Scottie har en parning inplanerad nästa år, likaså Frasse och Bell ska ju paras när hon löper nästa gång, hela den kullen är tingad sedan länge trots att det är en pap/phal parning som jag vet många phalène uppfödare är emot (men det finns faktiskt en stor tanke bakom varför jag gör det så fråga mig varför om du är nyfiken)..

Jag blev ialla fall nermailad av intressenter så fort jag gick ut med denna kombination förra året så det finns ett väldigt enormt intresse..   

Annars går jag runt och snörvlar och hostar just nu då gubben min släpade hem lite baskilusker som han givetvis var så givmild och delade med sig.. Fast den är rätt mild, jag brukar annars bli väldigt dålig när jag blir förkyld eftersom det går direkt i luftrören och om jag har otur även i övre delen av lungorna och jag måste inhalera Ventoline'n.. Så jag gick på de tunga artillerierna på en gång (Tradil, Molipect, Ventoline, Strepto-vad-det-nu-heter)..   

Var även hos läkaren i fredags igen och sjukskrivningen förlängdes en månad och nya recept skrevs ut, borde eg hämta ut dem men har lixom inte blivit av..   

Nähäpp, dags att ut och natt-synda en sista gång och sedan ta min lille Quibelutta och natta oss..

G'night   

Det är några dagar sen jag skrev något och det är pga återfallet av min värk som spökar. Kommer väl tillbaka såsmåningom, värsta dagarna var torsdag till söndag och mår lite bättre nu, både fysiskt och psykiskt så det börjar kännas som det finns en ljuspunkt lååångt där framme så lite positivt är det nu..

Får även se vad läkaren säger senare i veckan och vad som sedan sker..

Annars hade jag ett mycket trevligt besök idag av två goa vänner som droppade förbi med tårta och de är alltid är så kul att träffa så det piggade upp  Mycket prat om hundar blev det (tur att gubben inte var hemma), hundprat blir det ju alltid blir när tre uppfödare träffas..   

Har börjat känna valparna sparka hos Mira och nu syns de dessutom (vet inte om ni kan se denna, mina FB-vänner kan iaf se den) hehe

https://www.facebook.com/#!/photo.php?v=486295961382670

Häromdagen vägde Mira iaf över 4,2 kg och jag hade tänkt att boka in en röntgen tid typ fredag eller något så får vi se hur många akrobater som finns där inne..   

Sitter just nu och kollar på "Best In Show", har visserligen sett den några gånger förut men kan inte låta bli att fnissa för man ser sååå många likheter och även hur man själv är ibland    även om man kanske inte är lika extrem.. hehe

Vill du inte läsa om gnälleri så bör du nog sluta läsa här och nu   

Ibland känner jag att jag bara måste få tycka synd om mig själv, och de senaste veckorna har tyvärr varit just sånna dagar.   Försöker vara positiv och tänka att det blir bättre, men när man har smärta så hamnar man i en svacka som känns rätt hopplös.

För den som inte vet och känner till så har jag i ca 10 års tid haft väldigt ont i ryggen till och från i veckor och månader i sträck, kom efter ett ryggskott när jag skurade golvet inför en flytt och det var så kraftigt att det tog 6 månader innan jag kunde röra på mig hyffsat.. Därefter har det som sagt kommit och gått rätt kraftigt..

I år har jag varit sjukskriven sedan januari, gått på rehab flera dagar i veckan, gått hos kiropraktor och klarade knappt av att arbeta halvtid och i maj blev jag återigen heltissjukskriven över sommaren pga ryggen och även depression.   

Fick även göra MR där det visade sig att jag har små diskbråck på två kotor samt även måttlig atros i ländryggen, vilket orsakar mina smärtor i rygg och ben.

Har även troligen gått med en inflammation i hela ryggen i nästan 10 år som jag tidigare i våras lyckades bli av med efter månader av behandling, inflammationshämmande, massage (hos kiropraktor)och kylgele.

Vissa dagar kan det vara så illa att jag knappt kommer upp ur sängen och det värsta är att jag vet aldrig när dessa dagar kommer, och det påverkar allt i mitt liv.. Att dammsuga eller hänga tvätt kan trigga igång om jag har otur och inte tänker mig för att lyssna på vad kroppen säger.

Tyvärr följer även min smärta hur vädret är, är det kallt så blir jag sämre likaså om det är för varmt och om vädret växlar för mycket (varmt/kallt/torrt/fuktigt).

Både förra året och detta år har jag varit tvungen att minimera det jag älskar att göra, nämligen att ställa ut hundarna.. Tror jag var på 3 utställningar förra året, och skickade iväg en av de mina med bästa vännen till Danmark för att få hunden till champion (vilket hon blev) helst hade jag ju velat åka själv och träffa alla nära och kära i DK..

Och denna säsong har inte varit bättre den heller, bara kunnat åka iväg på 4 utställningar i år, så det känns rätt surt. En stor nackdel är ju att när jag anmält hunden/hundarna vet jag inte om jag kommer att vara så okay att jag kan komma iväg, visserligen brukar jag försöka välja de närmaste just av den orsaken att har jag en väldigt dålig dag så är jag hemma fort..

Eftersom jag tycker det egentligen är rätt "pinsamt" att visa att jag har smärta så biter man ihop när man är ute bland folk eller har gäster.. För vem gillar gnällisar som ältar att man faktiskt har grymt ont?  

Juni i år var faktiskt en väldigt bra månad för mig, många var dagarna som var helt smärtfria, endast lätt molande värk på morgonen som lättade allt eftersom dagen gick..   

Och det resulterade i att jag började fota en hel del, något måste jag fylla mina dagar med och jag pratade med läkaren, sjukgymnasten och kiropraktorn om just detta med fotografering och hur det kunde påverka min smärta.. Alla tre sa att det bara var bra, just pga att jag rör mig med hela kroppen då, och har man atros är det väldigt bra att röra på sig.  

Tyvärr fick jag ett bakslag igen nu i mitten av juli och just nu känns det som det blir sämre och sämre igen..   börjar misstänka att jag kanske börjar få inflammation igen i ryggen så kylgelén börjades använda igen nu ikväll med förhoppning att det ska ge med sig likaså inflammationshämmande..

Var även tvungen att ta en av mina starkare tabletter idag som jag inte behövt ta på länge..

Bakslag ja, men försöker givetvis vara positiv och inte gnälla - försöker tänka att det släpper snart..

Tyska Tooki har definitivt vant in sig att bo här och har blivit accepterad av alla, och ibland pågår puppy-highway i huset.. Dvs valp börnar som en blådåre från rum till rum, använder köksluckorna som vändzon och blir jagad av ett koppel andra som oxå vill vara med..   

Tooki är en helt tossig kille som snart fyller 5 månader, hans utställningsträning har påbörjats, att stå fritt på bordet, gå i utställningskoppel (han var koppelvan redan innan han kom så den biten är löjligt lätt tycker han) men träningen går ut mer på att han ska vänja in sig vid att kopplets stramas upp, sen tränas en hel del på att han ska söka in sig på att stå framför mig oavsett hur jag står, han tenderar till att gärna sätta sig framför så det måste tränas bort och ställer sig gärna snett bakom och det vill jag ju inte..   

Kontakten han har är helt sanslös, hans kontakt består i att stirra på mig och studsa rakt upp som en gummiboll, bordet börjar oxå bli så kul att han nu även försöker göra sina Tooki-studs vid den, han vet ju att det finns namnnamn där uppe och det vill ju denna lilla studsande och tandlösa köttbulle ha     ja, han är nämligen tjock, han älskar nämligen att äta och han går på bantningskur och tandlös, ja, tänderna har börjat trilla ut så han ser ut ungefär som en gammal gubbe i munnen just nu.

Målet och planen med Took-i-Took är att han ska debutera i ringarna i januari på My Dog i Göteborg då han är 9 månader, för i december på Hundmässan är han bara några dagar för ung..   

 Mira är som bekant dräktig i vecka 6½ och pappa är vår inlånade Åländska pojke Panda, jag fasar lite över vad det kommer att bli.   Misstänker starkt att det blir små akrobater som går på frambenen för båda föräldrarna pissar ståendes på frambenen.  så jag har ett litet dilemma på stamtavle namn till dem, ska jag hålla mig till det tema jag ville (avslöjas icke) från början eller ska det bli akrobat/cirkus namn på i??  Så jag brainstormar en hel del just nu och försöker hitta lämpliga och roliga namn.  

 Primadonnan Bell har varit lite smågrinig på sin matte över att en ny kommit in i hennes kungarike men jag (hennes privata liggdyna) har nu nästan blivit helt förlåten och är åter ärad att vara hennes liggunderlag igen.   

Men jag får allt veta ett och annat från Bell att hon tycker inte det var okay att någon annan kom in i HENNES rike och stal HENNES liggdyna..   

De som har träffat Bell vet vad jag pratar om och är det någon som kan konsten att igga en så är det Bell.. Fråga Bells älskling Kikki (Zenitzias), hon vet oxå hur det är att INTE hälsa på Bell det första man gör när man kommer, då blir man totalt ignorerad en hel helg, mutor går bra att ge vill Bell tala om, men man ska bara veta att om man iggar Bell, ja då får man veta det väldigt snabbt, för Bell är... och kommer alltid vara Drottningen i det Thairghay'ska riket..    

Sista hundrundan påbörjades som vanligt, dörr öppnas och tre monster drar iväg i 210 knyck efter.. ja, vad vet jag...  det är helt enkelt bara deras rutin...  de börnar iaf iväg som skottspolingar förbi ödetomten och Khash-Ew nöten brukar ta ett ärevarv ut på åkern och runt innan vi ens hunnit ut på stigen..

Husse och jag knallar iaf iväg och har bara 2 av 11 bakom oss för resten av ligan är ute på åkern och äter jord, kommer en bit och ser att det saknas en (utan att räkna givetvis)..    hjärnan hinner vid snabb överblick att registrera Midas-Soya-Bell-Scottie-Diva-Panda-Khash-Misty-Tooki-Mira... FAN Blondie saknas..   

Ibland kan denna virriga latmask bestämma sig för att det är myyycket mysigare att ligga kvar i kökssoffan än att gå prommis, men inte när det inte regnar då brukar hon vara med.. Husse går tillbaka för att hämta latmasken som troligen inte upptäckt att vi gått .. men ingen Blondin där.. så vi splittar upp oss och börjar leta, för finns inte Blondinen inne eller i hälarna.. Ja då har det definitivt hänt något..  

Tänk vad hjärnor kan hinna tänka på bråkdelarna av några sekunder, jag hann se allt från att Blondie blivit uppäten av lodjur, fastnat i en gren, brytit benen, blivit påkörd, ligger död i ett dike eller ute i höggräset..   

Vi hamnar iaf tillbaka på vår tomt, med 10 hundar som tycker att kvällsprommisen blev alldeles för kort, de muttrar surt och blänger på oss..

Då går det upp ett ljus för husse.. klickar väl till liknande hos mig i samma veva.. Dörren till vinden stod öppen när vi hängde tvätt.. och var det något vitt som gick in där förut?..   det kommer iaf konstiga steg i trappan på insidan, låser upp och ut kommer en vääldigt lycklig Blondin..   och hon har nog aldrig varit så snabbt på inkallning som hon var under prommisen som muttergrisarna fick till slut..

Annars har dagen faktiskt varit rätt lugn och händelselös, varmt som ett babian ar*le dock, så det har inte gått att varit ute..    jag behöver nog inte påpeka att jag inte är det största fan-et av enorm värme... men vintern är nog snart här den oxå   

Ha're gött så synes vi  

Satt och funderade på vart sjuttsingen jag hade min blogg    och känner man mig, ja då vet man att jag kan vara rätt virrig och glömsk, för hade inte huvudet sutit fast hade jag säkerligen glömt den oxå.  

Efter lite funderande så hittade jag faktiskt två, den ena raderades helt och denna tänkte jag försöka ta tag i men jag glömmer väl bort det igen om ett tag..   

Hur som haver så valde jag att radera en hel del gamla inlägg men valde att behålla ett fåtal, bla om Midas mystiska blindhet (som betyder en hel del för mig att komma ihåg)   och sen om den där envetna musjäkeln som häckade oss hur länge som helst.. För JEEEZUZ vad jag skrattade när jag fann vad jag skrivit..    

Det har ju gått några år sen jag bloggade sist och öhum.. Ge mig lite tid så kanske jag får fart på tänkeriet igen..   

  Måste väl ändå nämna så här i första inlägget på evigheter att jag förra veckan var över till Tyskland på snabbvisit och hämtade hem en liten classic tricolor pöjk..

Gick och la mig miss-i-nassen, kunde inte somna och klockan ringde en timme senare 02:45    för jag, den inte speciellt morgonpigga hade bokat flyg som avgick 6:30..    och då måste man ju upp innan man går och lägger sig om det är en timme till flygplatsen..

What ever!! - Hamnade iaf i Tyskland (ja, vaken) och spenderade en härlig dag hos pöjkens uppfödare, gosade med otroligt trevliga papillons i olika åldrar, allt från fyra veckor till några år (hur många år vet jag dock inte)   .

Blir sen lämnad på Tegel flygplats under eftermiddagen och hittade vart jag skulle gå..   frågade mig fram vart jag skulle, lämnar hanvalpen i inlånad rosa flygväska vid "röntgen" aparaten och går igenom, för vem vet, denna virriga svenska kanske smugglar något, de blänger iaf ganska konstigt på mig.. Får gå tillbaka och plocka ur valp ur rosa inlånad flygväska och bära honom genom röntgen, för vem vet, jag kanske har smugglat något i valpen, för de scannar valp väldigt noga och sen blippar de hela mig.. De säger "step up on this" (en liten vit platslåda).. och ja jag kliver upp, självklart jag är ju lydig... "No no.. one leg only"... JAHA men säg det då!!!!   

jaja, jag kommer iaf igenom.. med valp och inlånad rosa flygväska..

Kommer tom in i planet utan problem, och till och med får jag ringa på Tullen och kommer igenom..  Wooho.. I made it..   

Väl hemma började vi fundera lite smått på vad pöjken skulle kallas.... Och då jag ibland frågar mina andra monster om de är "tokig-tokig" eller om man säger det snabbt så blir det tokitoki.. Har alltid tyckt att det låter rätt gulligt..    så Tooki blev det (Tooki-Tooki och Took) och det passar honom, för tokig är han..

Fast ibland undrar jag... Har jag kanske valt fel namn??   

- För han är oxå VELCRO - super hjälten i kardborrform som försöker hoppa upp tre meter rakt upp i luften för att få en puss..

Nu ska jag ta och snabb rasta super Tooki-Velcro och drottning Bell (som fortfarande är pissed på mig) och sen hopp i säng..

Go'natt