Här kommer en fortsättning på mus historien..

När jag hade kånkat ut den senaste fångade musjäkeln så var det faktiskt rätt lugnt i sådär 1 dygn, för igår... Ja.. då jävlar tränade de häcklöpning i taket.. lät värre än någonsin.

Vet ej sjutton hur de bär sig åt för att börna så snabbt från ena sidan till den andra, för reglarna ligger ganska dikt an mot gamla taket, i ganska prydliga rutor... Det bara rasslar till så har de nått andra sidan. :o0   <-- en förvånad smiley

Okay att möss är smidiga, men såhär?????? - jäkla gummimöss det är vad vi har..

Inte nog med att de tränar inför nästa OS så försöker de även gnaga upp ett nytt smyghål vid diskbänken eftersom alla deras gamla hål är säkert tilltäppta med stålull och tjocka brädbitar (som inte ens en bäver kan tugga sig genom).

Inatt vaknade jag av att de försökte få av locket på valparnas foder (som jag förbereder kvällen innan för att snabbt kunna hälla i vatten och sedan tömma ut och sen svisch in till valparna)..

Ja, musen gnagde alltså inte.. utan den försökte verkligen LYFTA av locket med sina händer...

Eftersom jag anser mig ha större hjärnkapacitet och intelligens än en mus så flyttade jag valpskålen till köksbordet.. HE HE..

Mössen = 0    -    Mimmi = 1

Men det dröjer väl inte länge fören de lär sig att svinga sig över som Tarzan eller gör en McGyver..

I flera dagar har vi haft mus race i taket och i väggarna. Låter som en hjord elefanter som röjer. Hur nu små möss kan göra ett sådant oväsen?..

I söndags natt hörde jag hur det rasslade till på diskbänken.. Va f*n.. där springer musfan utan några som helst skrupler.. och vi som inte har katt längre..

Moffade genast in en stålulls tuss i hålet som jag är övertygad om att den lille jäveln tar sig in genom.. Hahaha!!!! tänkte jag.. försök ta'rej upp där genom om du kan...

Ja men då hittade den lille musfan ett annat hål att ta sig genom för nu rasslade och prasslade det i skåpet under diskbänken..

Öppnar fort som ögat luckan... ser ingenting.... hör hur det rasslar i en sån där påse disksvamparna kommer i..

Ha haa... trycker igen påsen... MUSEN ÄR FAST.. He he..

Stolt som en tupp måste jag ju visa min fångst för min bättre hälft som gått och lagt sig.. Och lika stolt spatserar jag runt med den lille musen i påsen en stund innan jag beger mig ut för att släppa ut den uppe vid vägen..

Jag har ju inte hjärta att ta kål på den... ;)

Ja ja, den skuttar iaf överlyckligt iväg in i ladan...=)

Ja, han var lycklig.... Jag såg nog hur han log belåtet närhan sprang iväg

Trodde att nu kunde man få det lugnt på taket.. BUT NO!!!

Igår kväll ser jag återigen en fräck liten jävel (dock inte samma fräcka jävel som innan) kila över diskbänken...

Hålet där de brukar ta sig upp är fortfarande tilltäppt så jag jagar den lille bruna fan in bakom micron...

Han får sitta där en stund medans jag gillrar min fälla... Samma påse med disksvampar sätts upp på musens troliga flyktväg..

sen är det bara att försöka få fram den lille jäkeln.. inte så svårt.. man använder den elektriska flugsmällaren som pet-pinne och ut kilar herr Mus... IN I FÄLLAN ... HA HAHAHA..

Knycklar ihop påsen och visar återigen stolt min fångst för fästmannen... Han måste nu vara mäkta imponerad över min musfångar teknik..

Även denna mus bärs ut till vägen (100 m bort) och skäpps ut och denna lille skuttar över vägen ut på åkern... =)

Jag tror nästan att jag hör honom skratta......

Lugnt nu då?... Är det inte ytterligare en liten jävel som prasslar i väggen?

Katt.... vem fan behöver en katt... Jag KAN SJÄLV... =)

Sådär ja.. Imorse kom ytterligare ett tecken på att Soya fatiskt är dräktig. =)

Hon bestämde... eller hm.. mer rätt.. hennes hormoner bestämde sig för att lilla söta fröken Soya skulle må illa.. Så från att igår vara 99% säker så är jag nu 99,5% säker att Soya-bönan är dräktig.. Yippey-kay-ey...  =))

På söndag = "bara" 5 veckor kvar =)

Skrattade förresten gott åt 3 av mina odågor härom dagen.

De drog iväg - full karutta efter kattskrället som tog till flykten & skydd av rapsåkern. Hundarna kom tillbaka och såg ut som små soldater som har kamoflerat sig av buskar..

För kolla bilden - VISST ÄR MIDAS SNYGG SOM KAMOFLERAD LEGOSOLDAT!!!!

Tog en stund att rensa pälsen på honom - jag tackar gudarna att herr Buse är urfälld.. ;)

Idag var vi på återbesök på Strömsholm med Midas.

Ingen inflammation längre, men däremot finns fortfarande koagulerat blod samt ärrvävnad. Troligtvis kommer han ha kvar detta... vi bad vetten även kolla om Midas hade någon katarakt - det hade han - pyttelite och fläckvist.

Nu slipper vi hålla på med ögondropparna men ska fortsätta med kortison tabletterna  - dessa ska nu trappas ner och han ska ha 1/4 tablett varannan dag.

Hon kontrollerade även om synnerven hade tagit skada (denna kan tydligen plattas till av trycket som blir av blödningen) men hos Midas såg allt normalt ut, han hade även denna gång normalt tryck i ögat.

Passade på att fråga vetten OM han hade haft båda ögon - skulle detta då drabbat BÅDA ögonen eller bara ENA.

Hon kunde inte svara på detta då synbortfallet uppträdde mystiskt och försvann lika mystiskt. Hon berättade att hundar som haft plötsligt synbortfall fick tillbaka synbortfalletmed jämna mellanrum och då kunde högt tryck i ögat mätas, men ingen av dessa hade haft de problem som Midas haft - blödning osv. Midas har ju inte heller haft återkommande synbortfall, så vetten kunde inte svara på vad Midas egentligen råkat ut för.

Vi ska hålla honom under sträng uppsikt och vid minsta tecken på förändring så åker vi in direkt (behöver ju knappast nämnas).

Jag är bara så glad över att han faktiskt ser småfåglarna på vägen och kastar sig hejdlöst över godis som tappas.. ;)

Idag var jag iväg till ögonspecialisten med Midas imorse. Hade tid kl 10.45 men fick vänta i 45 minuter då de kommit in akutfall och med Midas händelser i fredags färskt i minnet har jag absolut ingenting emot att få vänta vid akutfall.. ;)

Under första undersökningen visade det att Midas troligen INTE har haft en mindre hjärnblödning som orsakade den plötsliga blindheten utan en inflammation i ögonbotten (rester av cellkroppar hittades) samt att han har haft en blödning i näthinnans blodkärl.
Vetten var orolig att det kunde vara en närhinneavlossning så ögat (han har ju bara ett) droppades så pupillen skulle utvidgas... sedan fick vi vänta lite till..

Under andra delen av undersökningen tyckte vetten att nähinnan fortfarande satt fast, men hon kunde inte vara helt hundra på att det kanske inte hade lossnat bitar av näthinnan och därför ska vi på återbesök redan nästa vecka och ultraljuda ögat för att säkerhetsställa om något ät fel på näthinnan.
Så tills vidare har Midas fått inlammations-nedsättande ögondroppar som han ska ha  gånger om dagen samt även kortison tabletter.

Midas - min lilla olycksfågel - har iaf haft en sjujäkla tur tyckte vetten..

Klockan 13.30
Midas har nu haft sin syn oavbrutet sedan klockan 17 igår.
Han ser snabbare rörelser och börjar även kunna lokalisera stillastående objekt på nära håll (inte allt dock, utan bara de som skiljer sig markant från bakgrunden).
Han verkar även kunna se på lite längre avstånd.
Linsen är ytterst lite grumlig - knappt synbart ;)

Midas har röjt som en tok idag.. Jisses vad han börnade.. =)

Krockade nästan med bjällerklang-Scottie & fintade tjejerna i sina rusattacker.
Han studsade och skällde vid mattdags och jag kan ärligt säga att jag var glad över att höra hans jobbiga och gälla mat-mat-mat-nu-nu-nu skall.

Ska ta och ringa Strömsholm nu - så vi kan få komma på ett återbesök snart. Ska då ta med mig mina anteckningar om hans mirakulösa framsteg. =)
De trodde ju att han INTE skulle få tillbaka synen överhuvudtaget - och chansen var ytterst minimal..

_______________________________________________
 

Klockan tickar vidare - 15.30

Midas har fått tid på fredag hos ögonspecialisten på Strömsholm.
De tyckte oxå att Midas fall var mycket skumt - att synen bara försvinner helt och sedan pö om pö kommer tillbaka för att 1 dag senare kommit tillbaka oavbrutet.

Får se vad utlåtandet om Midas öga blir på fredag..
Jag har väl inga större förhoppningar att han ska få tillbaka full syn, men den han har fått tillbaka nu gör att han kan leva resten av sitt liv värdigt och självständigt.
Han är ju bara 7 år så han har ju halva livet kvar.

Här verkar det ha gått lite framåt..

Sent inatt verkade det precis som han såg lite grann.. testade honom att ge honom hans invanda handkommandon för sitt, ligg, vinka och sitt vackert.
Han utförde dessa övningar och gick sedan runt i huset och förföljde mina ben, bonkade in i mina ben dock om jag stod stilla.
Han hittade upp i sängen och sin kudde med lite ledhjälp.

Imorse hoppade han ner från sängen och drack och sen tillbaka med bestämda steg till sin kudde i sängen.. Klart och tydligt såg han lite grann.

Linsen är fortfarande lite grumlig och synen verkar kopplas på och av med jämna mellan rum.
På lunch prommisen såg han definitivt men efter en stund inomhus verkade det som om det försvann igen..
På Midas så ser man så klart och tydligt när något är fel eller när det går åt rätt håll. Om allt inte står rätt till så söker hans sig till sin matte och blir klängig (som han är just nu, pressar sig tätt intill matte).

Även om han inte får tillbaka full syn så är det bättre med ledsyn och att han ser rörelser än ingen syn alls..

_______________________________________________
 

Dagens fortsatta händelser klockan 18:

Syster Linda (Lindilis kennel) kom förbi med sin Kwicken (som återhämtat sig lite från sin mystiska sjukdom) och sina 8 veckors valpar.
Midas kände igen hennes röst och kunde lokalisera vart hon befann sig och drog i kopplet till henne.. Han var överlycklig att få "se" henne igen..
Vi satt och fikade & pratade, njöt av varandras sällskap och hennes underbara små pälsbombsvalpars busiga upptåg..

Strax innan Linda skulle åka hem vid 17 tiden så strosade Midas iväg på egen hand upp i lilla dungen bakom huset .... jag ropade på honom och han vejde för pallen som står där med takpannor
Hjärnan verkade återigen ha kopplat på synen (för rörelser, ljus/mörker)och Midas kom fram direkt till mig.. Man såg att han kunde lite grann igen när saker rör sig..
Han tittar direkt på en när hjärnan sänder signalerna ända fram.

Nu har han haft lite av sin syn i ca två och en halv timme nu, och varje minut som går med lite syn är positivt.
Förhoppningsvis fortsätter hans hjärna i denna takt och kopplar på med jämna mellanrum, ett par timmar efter det att hjärna kopplar bort...
Vi försöker undvika stress ifall det kan förvärra symptomen. 

Känns både hoppfullt och tröstlöst om vartannat..

_______________________________________________

Dagen fortsätter (klockan 22.30):

Nu har Midas "sett" oavbrutet i 5½ timme.
Han har tagit tillbaka sin favvo plats = täcket på soffans ryggstöd.

Dagens sista runda avslutades med att vår andra phalène hane Scottie fick på sig två nya fina bjällror så Midas ska börja kunna lokalisera vart Scottie är (han är ju större och tyngre än Midas samt även ung och halvgalen).

Midas for iaf runt som en illbatting och börnade efter de andra - och skulle jag inte veta att hans syn var kraftigt nedsatt skulle jag nästan inte kunna tro att han kvällen innan varit HELT blind..

Han börjar kunna se snabbare rörelser och linsödemet har nästan gått tillbaka helt nu.. Endast en ytterst liten grumlighet fnns kvar..

Ska ringa till Strömsholm imorgon och prata med dem samt försöka få en ögonlysningstid &prata med en ögonspecialist.
Hoppet lyser starkt just nu.. =)

Och jag vill tacka alla som gett mig (& Midas) enormt stora stöd.
 

Min hjälte... Det är Midas det @->-

Kom hem från veterinären vid 22 tiden med en av mina gossar, han som är enögd.
Vid 19 tiden ikväll förlorade Midas plötsligt synen helt utan anledning.
Ena sekunden sprang han och lekte, satte sedan sig ner och väntade på att få komma in (husse var ute), då dörren öppnades så var Midas jätte konstig och vaggade med huvud & kropp och ville inte gå framåt.
Väl inne kunde vi konstatera att pupillen inte drog ihop sig av ljuspåverkan samt att linsen började bli grumlig.

På med koppel, ut med hund i bilen och åka iväg akut till Strömsholms djursjukhus.
Diverse undersökning gjordes, pupillen reagerade nu på ljus (drog ihop sig), normalt tårflöde, normalt tryck i ögat, normal ögonbotten samt att grumligheten i linsen nästan helt hade försvunnit.
Veterinären trodde att Midas kan ha haft en mindre blödning i hjärnan som gjorde att hjärnan kopplade bort ögat.
Midas är för tillfället helt blind, ser inte ljus/mörker - han har inte ens ledsyn kvar.

Tilläggas bör göras att han ögonlystes i september 2006 (med resultatet utmärkt ögonbotten utan tillstymmelse till PRA).

Nu har Midas kommit hem och han tar sig sakta framåt, på sista rundan prommisen gick han utan större problem framåt (kopplad) visste vilka som var hans kiss-tuvor. Däremot är han mycket osäker inomhus - har svårt att orientera sig.
Förutom blindheten, extremt klängig & lite osäker på vad som sker så är han annars som vanligt, pigg, glad, matskadad & evigt svansviftande.

Hur nu utgången kommer bli för denna normalt grymt levnadsglada, spralliga och positiva kille är oviss.
Chansen att hjärnan ska koppla på synen igen är minimal - kan hända men inget som jag tror eller har någon större förhoppning om att det kommer att ske.
Allt hänger på hur han lär sig att anpassa sig till detta liv och vi kommer ta en dag i sänder...
Allt känns just nu mycket mörkt och trist.. många tårar har fällts under de senaste timmarna... Midas är alltför ung (7 år) och alltför frisk för att ens kunna tänka tanken att han skulle behöva lämna oss nu.